Måste man vara en historiefreak för att uppskatta historia?
Nej, anser jag, det är människan som jag är intresserad av, då och nu. När jag besöker slott tycker jag alltid bland det mest intressanta att se är köket och de gångar tjänstefolket använde sig av. konflikten mellan tjänste- och herrefolk är också spännande, vi har inte det så nu och jag är inte intresserad av att ens ha ett samhälle liknande det, men det säger en hel del om människans natur tycker jag.
Men gällande slott, så är de ofta fantastiskt vackra eller fula men imponerande p g a sin historia. fast, återigen, historian är spännande tack vare människorna i den. Ett slott som bara är vackert stannar just där. För min del slutar det med ett väldigt kort besök medan ett fult gammalt fortliknande slott, vid besök där kan jag gå runt och känna på stenarna, kika in i grunden, stanna till för att känna dofter.
Svårt att förklara, som ni märker men jag började fundera på det när jag läste Anna Larssons text på svd.se om att hon gillar bajshistoria. Lite samma sak som att jag tyckte det gröna spisen på Hovdala slott i Hässleholm hade en fascinerande historia då den visade sig vara mer eller mindre katalogbeställd!
Åk dit för en visning för att få reda på mer vad jag pratar om.
Anna Larssons text om vad som är intressant är bra beskrivning av vad jag menar.
/Per
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar