Jag minns att jag som liten besökte Sofiero med mina föräldrar, Helsingborgs stad hade tagit väl hand om slottet och var redan då ett otroligt populärt utflyktsmål i södra Sverige. Parken var häftig, det var fullt med klätterträd och backar att leka kring och mina föräldrar berättade att prinsar och prinsessor gjort så precis i denna parken. Rhododendron var fantastisk, slottet imponerande, vädret vackert.
Det jag kommer ihåg är dock en liten damm där jag kunde sitta och titta på fiskarna som simmade runt i jakt på mat.
När jag nu besökte slottet och parken för första gången sedan dess, var det kort om tid och jag hann inte njuta av parken, det blev besök på nedervåningen och en promenad runt slottet, sedan var det dags.
Så trots att parken vunnit pris i år för Europas vackraste park så hamnar fokus denna gången på slottet i sig.
Det stämmer inte riktigt att jag inte varit där sedan jag besökte Sofiero med mina föräldrar, jag har varit där en gång under Per Gessles Mazarinturné. Filmklippet är dock inte mitt:
När jag var på konsert där så var scenen ändå placerad framför slottet så någon större slottsupplevelse var det inte. Jag hade dessutom länge tyckt att sommarslottet som för mig är mest känt för Gustaf VI Adolf och hans fru Margareta som rustade upp slottet och designade parken, varit lite ointressant. Det kändes inte riktigt som ett riktigt "slott". Antagligen lite för att jag passerat vägskylten pekandes mot slottet lite för ofta så att det blev lite för alldagligt för mig.
Upplevelsen på plats denna gång var helt annorlunda.
Jag skulle in i slottet där de har restaurang och jag är alltid skeptisk inför restauranger i slott, de kan lätt få IKEA-inredning och förlora sin glans. Glasdörrarna på framsidan var slitna, men kändes orginal och gav en schysst känsla och det måste jag säga det gav hela hallen som man kom in i. Fantastisk parkett, högt i tak, naturligtvis bilder på kungar och drottningar, jepp, svenska sådana och stora vackra fina dörrar mellan rummen som denna dag stod öppna in till vänster. Gick du igenom dörren kom du in till dukat bord, så att säga, en hel buffé uppdukad för kalaset som var anledningen till att jag var där. Sofiero slottsrestaurang arrenderar stället av vad jag förstod och de lagade en mycket god buffé som jag kan rekommendera. De har öppet dagligen under sommaren.
Även rummet med buffén har bevarats med stil, kolla in mitt lilla videoklipp så skymtar det förbi och tillsammans med representationsrummet som jag antog det var, där alla bord till restaurangen är uppställda så måste jag säga att du får en slottsupplevelse bara du besöker restaurangen och det är ett mycket gott betyg!
Nu var det inte tillfälle för mig att gå runt i slottet så det var restaurangdelen och ett konferensrum som också var helt okej, som blev min upplevelse, men som sagt, det räckte för att få en positiv upplevelse av slottet. Jag kommer absolut försöka besöka parken och slottet även i sommar och få en liten större upplevelse men då lär jag inte vara ensam, det är ett av Helsingborgs största turistmål.
Det sköna med representationsdelen/bordsdelen var att det kändes pampigt men ödmjukt. Borden var traditionellt och stilfullt dukade i vitt, fönstren hade tunga gardiner som också förstärkte den pampiga känslan och ljudet lät festsal. Lite jobbigt att hålla tal i men grym känsla för att ha kalas i.
Vill ni ha schyssta bildspel av olika delar av parken har ni schyssta bildspel här. Klicka vidare från sidan så hittar ni historia om slottet också, det gör ni även här, i lite enklare form. De är mycket bättre på att berätta om det än vad jag är.
Parken, det lilla jag såg av den, lockade iallfall fram barnet i mig. Tänk att växa upp här med alla klätterträd, hemliga gångar, lekhus, porlande bäckar och alla backar samt stora gräsytor. Hade det inte varit för att jag inte varit själv där så hade jag nog sprungit runt och lekt. Att sedan efter leken gå in i slottet och sätta sig och ta en fika med utsikt över sundet på altanen på baksidan, då är det inte den fysiska uppväxtmiljön som det är fel på om barnet ballar ur som vuxen!
Hoppas jag lyckades förmedla någon känsla till er. Nu har det blivit så mycket text så nu får jag pausa oavsett!
/Per
Karta:
View Larger Map
Jag skulle in i slottet där de har restaurang och jag är alltid skeptisk inför restauranger i slott, de kan lätt få IKEA-inredning och förlora sin glans. Glasdörrarna på framsidan var slitna, men kändes orginal och gav en schysst känsla och det måste jag säga det gav hela hallen som man kom in i. Fantastisk parkett, högt i tak, naturligtvis bilder på kungar och drottningar, jepp, svenska sådana och stora vackra fina dörrar mellan rummen som denna dag stod öppna in till vänster. Gick du igenom dörren kom du in till dukat bord, så att säga, en hel buffé uppdukad för kalaset som var anledningen till att jag var där. Sofiero slottsrestaurang arrenderar stället av vad jag förstod och de lagade en mycket god buffé som jag kan rekommendera. De har öppet dagligen under sommaren.
Även rummet med buffén har bevarats med stil, kolla in mitt lilla videoklipp så skymtar det förbi och tillsammans med representationsrummet som jag antog det var, där alla bord till restaurangen är uppställda så måste jag säga att du får en slottsupplevelse bara du besöker restaurangen och det är ett mycket gott betyg!
Nu var det inte tillfälle för mig att gå runt i slottet så det var restaurangdelen och ett konferensrum som också var helt okej, som blev min upplevelse, men som sagt, det räckte för att få en positiv upplevelse av slottet. Jag kommer absolut försöka besöka parken och slottet även i sommar och få en liten större upplevelse men då lär jag inte vara ensam, det är ett av Helsingborgs största turistmål.
Det sköna med representationsdelen/bordsdelen var att det kändes pampigt men ödmjukt. Borden var traditionellt och stilfullt dukade i vitt, fönstren hade tunga gardiner som också förstärkte den pampiga känslan och ljudet lät festsal. Lite jobbigt att hålla tal i men grym känsla för att ha kalas i.
Vill ni ha schyssta bildspel av olika delar av parken har ni schyssta bildspel här. Klicka vidare från sidan så hittar ni historia om slottet också, det gör ni även här, i lite enklare form. De är mycket bättre på att berätta om det än vad jag är.
Parken, det lilla jag såg av den, lockade iallfall fram barnet i mig. Tänk att växa upp här med alla klätterträd, hemliga gångar, lekhus, porlande bäckar och alla backar samt stora gräsytor. Hade det inte varit för att jag inte varit själv där så hade jag nog sprungit runt och lekt. Att sedan efter leken gå in i slottet och sätta sig och ta en fika med utsikt över sundet på altanen på baksidan, då är det inte den fysiska uppväxtmiljön som det är fel på om barnet ballar ur som vuxen!
Hoppas jag lyckades förmedla någon känsla till er. Nu har det blivit så mycket text så nu får jag pausa oavsett!
/Per
Karta:
View Larger Map
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar