Häringe Slott i Västerhaninge

Häringe slott, foto av Jessica Pettersson

Text och foton av Jessica Pettersson:

För den som gillar historia så är Häringe slott verkligen värt ett besök...om man vågar! Slottet är nämligen ett av de mest hemsökta slotten i Sverige. Flera medium har besökt slottet och tydligen finns det många andar som ännu inte gett sig tillkänna. Slottet har inte bara en historia att berätta utan ett hundratal. Här finns rustningar, vapen, lönndörrar, underjordiska gångar och gravar. Redan på 1200- talet fanns här en biskopsgård och på mitten av 1600-talet lät Greve Gustav Horn uppföra slottet. Här har flera kungligheter härskat t ex Gustav Vasas yngste son Hertig Magnus. Under 1900-talet flyttade industrimagnaten Torsten Kreuger in, vars bror var finansgeniet Ivar Kreuger. När Torsten Kreuger blev anklagad för förskingring så sålde han slottet till en en bekant, Electroluxchefen Axel Wenner-Gren, i tron om att han skulle kunna köpa tillbaka det senare. Axel Wenner-Gren gav slottet till sin fru Marguerite Wenner-Gren och hade inte en tanke på att sälja det tillbaka till Torsten Kreuger.... 

 Flertalet ägare på Häringe slott har haft storhetsvansinne och med obegränsade resurser levt tämligen dekadent, där skandaler, glamour och fester präglat deras liv. Wenner-Grensparet fyllde slottet med antika möbler, silverföremål, dyrbara vapen och exklusiva mattor. Slottsparken fick statyer från Peru och Irland samt de nordiska gudarna avbildade i sandsten. När Axel hade dött tömdes slottet på nästan allt värde och delikatessföretagaren Olle Hartwig köpte slottet, som då stod näst intill tomt. Paret Wenner-Gren är begravda vid slottet och det sägs att åtminstone Marguerite spökar där. Olle Hartwig och hans fru lyckades återställa slottet till sin forna glans och mycket av det finns kvar än idag. 1999 köptes slottet av familjen Ljungberg som drivit slottet som hotell- och konferensverksamhet. Runt tidpunkten då jag besökte slottet, alltså i augusti 2014, så såg jag att slottet var till salu. Den ena ägaren ville satsa på hotell i USA där hon bor. Jag vet inte om slottet är sålt nu eller det fortfarande till salu.

En mycket god vän till mig ville besöka Häringe slott eftersom hans väninna bott där ett antal gånger. Det som var positivt var att hundar fick följa med, bo på slottet och vara med i matsalen. Det fanns t o m matsedel för hundar. Min vän har hund och det har hans väninna också. Paret Wenner-Gren älskade hundar och hade själva hundar. Vi beslutade att åka till Häringe slott för att fira min väns hund skulle fylla fem år och sen åka till Livrustkammaren på Stockholms slott. Där skulle vi se utställningen med Game of Throneskläderna. Vi båda är galna i denna serie!

Jag minns att när jag skulle beställa rum, så sade jag uttryckligen till personalen att vi ville ha ett rum där det inte spökar. Dörför valde vi inte Sjöflygeln, som är mest hemsökt och där min väns väninna har bott flertalet gånger. Hennes hund har skällt mitt i natten utan anledning...eller så har det funnits en anledning. De som bott på övre våningen i Sjöflygeln och varit mottagliga, har känt ett plötsligt tryck över bröstet, ångest och en rädsla över något som verkar finnas där. Intet ont anande gäster har känt en iskall liten pojke krypa ner i deras sängar. Denne pojke ska vara Gustav Horns son Axel, som frös ihjäl då han knappt var två år gammal. Hans lik förvarades här innan han begravdes. Sjöflygeln är huset med svart tak på fotot ovanför, som jag har tagit. Jag och min vän bodde istället i Venner-Grenska paviljongen som är en byggnad som ligger separat från själva slottet.

Vi kom på eftermiddagen till Häringe slott, senare delen av augusti. Samma dag hade vi besökt Tullgarns slott i Trosa. Jag har för mig att det är Prins Carl Philips slott. Det var en klurig väg till Häringe slott så vi körde fel flera gånger. När vi installerat oss och inspekterat ägorna, så väntade en trerätters middag på oss i den stora matsalen på kvällen. Vi pratade med personalen om spökerierna och de bekräftade att vissa inte mått bra av detta och de beskrev de åtgärder som skett för att minska andarnas aktiviteter.

Matsal i Häringe slott, foto av Jessica Pettersson

Enligt personalen så hade det ibland varit ett herrans liv i matsalen, där spöken väsnats så mycket att det stört matgästerna. Alltifrån stolar som åkt omkull till bestick som flyttats alternativt ramlat ner på golvet. Man fick rådet att sätta upp speglar i hela matsalen, som ni kan se på fotot jag tagit. Spökena ska tydligen därefter lugnat ner sig, kanske för att de upptäckte sig själva i speglarna. Jag vet faktiskt inte. Det hände en liten underlig sak när jag och min vän satt och åt vid bordet. Vi hade suttit där rätt länge och besticken låg som de gjorde hela tiden. Rätt som det var så ramlade en kniv ner på bordet som låg i smöret. Den låg där länge och ingen av oss rörde kniven....vad ska man tro?

Glaskulorna i lamporna på Häringe slott lugnar ner spöken. Foto av Jessica Pettersson

I alla takkronor hängde det glaskulor längst ner, som ni kan se på det fotot jag tagit ovan. Om jag kommer ihåg det rätt så börjar dessa snurra eller pendla om ett spöke har kommit in i rummet. Efter att man har satt upp dessa kulor så ska det ha blivit något lugnare. I gyllene matsalen t ex, sjunker temperaturen när ett spöke kommer och kulan i fönstret brukar röra sig.

När flera medium besökte slottet vid ett tillfälle och befann sig i Övre Gotiska rummet, så satte sig det kvinnliga mediumet i en fåtölj. Hon reste sig omedelbart och bad om ursäkt. Hon var helt säker på att hon hade satt sig på någon, men när hon vände sig om fanns det ingen där i fåtöljen. Vad inte Axel Wenner-Gren anade när han hämtade hem ekpanelen från ett skotskt kloster från 1400-talet, var att något mer följde med...ett spöke, en munk. Ett medium som besökt rummet berättade att munken var från det kloster där palenerna en gång suttit. Munkens ansikte finns bland de många skickligt snidade överstyckena i panelen. I rummet har anställda vittnat om en egendomlig stank, att de inte känt sig ensamma och att någon betraktar dem bakifrån. En person har berättat att hon kände en hand på sin axel, men ingen var där.

Kanske sitter det redan någon i fåtöljen? Foto: Jessica Pettersson

Det kändes faktiskt lite kusligt då jag var i Övre Gotiska rummet. När jag skulle ta foton bl a på fåtöljen, så plötsligt gick objektivet in i kameran och den stängdes av. Det var bara det att batteriet var fulladdat och jag hade inte rört några knappar. Det har varken hänt tidigare eller senare. Något gjorde detta...

Det finns många fler spöken att berätta om i olika rum, men jag skriver inte mer om dem här. Den enda jag kommer skriva kort om är just Marguerite Wenner-Gren, som själv går igen på sitt älskade Häringe slott. Hon var livrädd för spöken, så det är lite ironiskt. Hon och Axel ligger begravda under stenen på kullen framför slottet, men hon vilar inte alltid där. Hon har fullt sjå med att sköta slottet. Hon vattnar blommor, fixar och donar samt ser till att allt ser snyggt och prydligt ut. När det varit mycket gäster på slottet och lite stökigt, sveper hon förbi som en kall vind. Om hon däremot tycker att personalen skött sig på rätt sätt, så visar hon sig i sin vackra röda sammetsmorgonrock med guldtrådsbrodyr....

/Jessica Pettersson

Karta till Häringe slott hittar ni längst ner i inlägget.

--------------------------------------------
Stort tack Jessica för att du berättat och visat mig Häringe slott, ett verkligen spännande ställe som nu kommit upp på min "att besöka-lista". Vi började diskutera engelska slott på twitter då Jessica nämnde Häringe slott i något sammanhang och jag tyckte att historien om munken var spännande. Ta gärna kontakt med Jessica via hennes twitter: @jespet71 Hennes bakgrundsbild på hennes profil är dessutom poolen på Häringe slott. Väldigt tjusig!

Återigen tack!

/Per Sköld
--------------------------------------------

Karta:



Klicka här för att komma till slottets hemsida.

-----------------

Om du gillade den här texten med spökerier så kanske du också gillar historien om huvudet som försvann påväg till Övedskloster, även om den historien är sann... 

Övedskloster: