Bland klippen ligger det en kort bild på deras första "inne"-toalett, den första som inte hade utsläpp utefter väggen på slottet, den är från 1870 i samband med att de byggde några nya gästrum på slottet. EN ville nog erbjuda lite toalettservice av klass och inte att en behövde ha ändan ute på muren med fritt drag ner mot marken. Kunde nog bli kallt...
Iallafall så kom jag i samband med detta klippet, som inte kom med i slutgiltiga videon, att jag för säkert tio år sedan skrev en artikel om hygien på 1700-talet, och jag hittade den!
Klippet från Svaneholms slott:
Artikeln skrevs i en tid då det fanns artikelkataloger på nätet som gjorde att folk hittade fram till en hemsida, dessa kataloger är inte så populära nu för tiden, inte alls faktiskt, så då kan jag passa på att publicera om dessa artiklar här. Iallafall de som jag tycker har något intressant att berätta än idag.
Det får bli årets sista inlägg, Gott Nytt År, hoppas du fortsätter läsa min blogg även nästa år.
Vill du läsa mer om Svaneholms slott, så kommer det mer i januari både här på bloggen och på min Youtube-kanal men tills vidare kan du läsa om slottet och ett tidigare besök jag gjort där.
/Per
Och artikeln naturligtvis:
Hygien på 1700-talet
Det står många slott kvar från 1700-talet som är vackra, romantiska och pampiga. Det kan ibland ligga en doft av dekadens i de miljöerna och det är en sanning i behov av modifikation. På de gamla slotten i Sverige var det inte alltid bara lyxigt i romantiskt skimmer.
På 1700-talet trodde adeln att vatten var farligt för kroppen, om du var i blöt för länge trängde vattnet in och kroppen kunde börja ruttna inifrån.
Luktade du inte illa så var du ren, därav allt parfymsprutande. Tvätta sig i vatten gjorde man högst ett par gånger om året, annars tänkte man att underkläderna skrapade bort smutsen och rengjorde en.
Ser du en film som ska föreställa att utspelas på 1700-talet så är det stora frisyrer i peruker och kritvit hud som gäller och det var faktiskt så också på den tiden. Det var en markering att bära kritvitt smink i ansiktet och för bröstet att man tillhörde det högsta ståndet och inte behövde arbeta utomhus såsom bönderna gjorde. Bönderna var därför brunbrända och då gällde det för adeln att distansera sig från dem.
Den manliga adeln markerade dessutom sina blodådrar vid tinningarna genom att måla dem blåa. Det sades nämligen att adeln hade blått blod. Syntes det inte några ådror på dig, ja, då kunde du ju måla blått ändå!
Perukerna var också en sak för sig. De var tunga och dyra, så inte ens adeln hade sina stora peruker på i vardagen, de hade mindre och billigare peruker eller små hattar som ersättning. Oavsett så var de oftast illaluktande och fulle med ohyra, bland annat därför att man fettade in dem med bla olika typer av matfett som härsknade och för att loppor och löss var otroligt vanligt på den tiden.
Detta kan ju vara något att fundera på om man nu funderar på att köpa den där 1700-talssängen eller möbeln...
Den här artikeln bygger på fakta från Terra Scania http://www.ts.skane.se/fakta/adelns-halso-och-skonhetsideal
