Redan för några år sedan så läste jag om Vannaröds slott, slottet som skulle vara byggt som en kopia på ett skotsk slott. En mindre version, men ändå. Och bilderna jag såg på nätet var lite likt bilden ovan, helt fantastiska! Bilderna ser ut som en skotskt pärla i Sverige. Det är nog därför jag känner en liten besvikelse efter mitt korta besök och inser att en ganska stor del redigeras bort i dagsläget när slottet visas upp.
 |
| Vannaröds slott fortsätter låååångt i en utbyggnad från 50-talet. |
Vannaröd som ligger i Sösdala, någon mil utanför Hässleholm (Varför inte passa på att besöka Hovdala slott när du ändå är i närheten?), Vannaröd är en mindre kopia av ett skotsk slott i tudorstil och tudorslottet är väldigt vackert, luggslitet men vackert, men...
...men.
Det är nu vi kommer till biten som sticker ut än mer än ett skotskt slott i mitten av Skåne.
 |
| Skylten säger att slottet var klart 1890, men broschyren säger sent 1880-tal. Ingen stor skillnad dock. |
Det uppfördes i slutet av 1880-talet av en, i rakt nedstigande led, släkting till Christian IV, kungen som inte lyckades så väl mot svenskarna under 1600-talet men däremot lyckades mer med att anlägga städer. I Sverige anlade han Kristianstad, och han lyckades med att bygga hus, runda tornet i Köpenhamn samt ombyggnaden av Fredriksborgs slott i Hilleröd (Ett fantastiskt slott som är mycket väl värt ett besök och som jag har filmat och skrivit om tidigare!). Christian Barnekow hette släktingen och mannen bakom Vannaröd, en man som gifte sig med adelsdamen Agnes Sofia Montgomery 1886 och blev inspirerad inte bara av Agnes Sofia utan också hennes föräldrars slott. Detta tillsammans med Sofiero slott fick stå som förlaga för slottet i Sösdala.
Efter Christians död bodde Agnes kvar, men de fick inga barn så slottet ärvdes av Folke Barnekow, en brorson till Christian. Efter ekonomiska svårigheter fick Folkes bror Ernst slottet. Han var en levnadsglad man, charmig, bildskön och gift med whiskykungen Johnnie Walkerssondotter. Skilsmässa och konkurs till trots så lyckades Ernst till slut spendera sin sista tid på slottet. !932 dog han och slottet såldes.
Och det är nu vi kommer till "men"-et.
 |
| Bygdeföreningen har gjort en mycket fin och intressant broschyr om slottet. |
I början av 50-talet såldes det efter ett par olika ägare till Sösdalaortens bygdeförening. De behövde bygga ut för att göra slottet funktionellt för en rejäl samlingslokal, och detta gjordes.
 |
| Utbyggnaden från 50-talet till vänster. |
Ser du nu på min bild ovan så ser du vilken del som oftast klipps bort, och du förstår säkert varför. Det är inte så vackert. Å andra sidan, det var 1957-58 men 2004 byggdes en inglasad terrass till på slottets baksida och att så sent inte lyckas anpassa en utbyggnad bättre, känns lite som en besvikelse.
 |
| Terrassen smälter in bra med 50-talsbygget, men jag hade uppskattat att den hade inspirerats av 1890-talet istället. |
Ett konstigt slottsbesök.
Jag har förståelse för hur den första utbyggnaden såg ut. Föreningen hade köpt slottet 1952 för 117000kr och behövde antagligen få in stålar till föreningen. Då behövs en större lokal och funktionalismen ledde den utbyggnaden. Det vore en lögn att säga att jag tycker det är vackert, men jag förstår det. Terassen vet i tusan.
Det förstörde min upplevelse lite. Vi gjorde en utflykt till Hovdala och sedan till Sösdala för två slott och medan Hovdala ligger på ett fält med en liten väg som leder dit, så ligger Vannaröd mitt i byn liksom. Och ser på gränsen ut som en Disneykopia av ett brittiskt slott på 50-talet som fått stå och slitas en hel del i en park som kanske sommartid är grönskande, men inte en lördag i februari.
Samtidigt blev jag förvånad över slottetanläggningens utseende, och jag förstår stoltheten och lyxen för Sösdalaborna att ha ett eget slott som bygdegård och det förtjänar de säkert, utifrån att ta ett slott som varit en symbol för dagsverke och adelns överhöghet, till att bli folkets egen samlingslokal. Ja, mina funderingar spinner runt lite som förra meningen. Men det är rätt häftigt. Enligt info-broschyren som jag fick med mig hem från mitt besök så ska Christian Barnekow ha sagt "Vi Barnekowar äro vanda att bo på slott", ganska stroppigt, coolt då att slottet idag är en bygdegård!
Vi kikade in i entrén och möttes av en garderob och en bar av lite kitchigare stil än förväntat, och jag som spelat på en del slott kände att det här har jag missat. Restaurangen var öppen och ska vara bra enligt vad jag läst på nätet och den är väldigt tillgänglig.
Det är svårt att hitta fakta slottet och deras infobroschyr är det vassaste jag hittat, där står en hel del ytterligare information, så kika förbi och ta ett ex, gör vad vi inte gjorde, är på restaurangen! För oavsett vad jag må tycka om hur de nyare delarna ser ut, då tycker jag det är bra att ett slott används och utvecklas och följer med in till vår samtid. Det tror jag är det bästa sättet att bevara slotten.
Jag funderar på att fixa till en minislottsrunda med tre nordskånska slott 1 maj i år och om restaurangen är öppen så vore det en riktigt bra avslutning. Enligt tidningsartiklar om restaurangen på slottet så finns det en hel del av den gamla slottsmiljön bevarad även om originalmöblerna såldes ut av ngn Barnekowsläktning med behov av kapital. Det hade varit häftigt att avsluta med en middag i ett slott!
Avslutningsvis, kör förbi, stanna till och ät. Det är ändå ett litet, vad det verkar, mysigt slott som Sösdalaborna kan avnjuta som vardag.
Ha det gött tills nästa gång! Kolla in slottets hemsida här. Karta längst ner.
/Per
